Ja, Docka är ju min älskade nordsvensk. Hon kan vara ett riktigt sursto men är en av dom snällaste och lugnaste pållar jag träffat. Hon har gått som ridskolehäst större delen av sitt liv och det betyder att jag (och mamma) är hennes första privatägare sedan hon såldes från uppfödaren. Hon stod typ i en hage med några kor sina första 7 år, så om man ska räkna bort dom åren är hon bara 11 ;P Men hon är 18.. Hon är inte den som gör så mycket självmant (förutom att äta) men om man ber henne så gör hon för det mesta allt hon kan för att göra rätt. Hon är ju som sagt bruksnordis men med lite träning så ska hon nog bli en grand-prix-häst! :P Eller inte. Heh. Men hon har stått på vila i ca 2 månader men nu ska hon igång igen och det blir hårdträning!